Starka möten mellan elever och Nobelpristagare

Att som skolbarn möta Nobelpristagare och deras arbete skapar minnen för livet. Varje år dyker elever i Rinkebyskolan djupt in i Nobelprisets värld. Deras tolkningar av litteraturpristagarnas verk har både berört och imponerat. Inte minst på pristagarna själva.

Nobel 2016. På biblioteket i Rinkeby har skolbarn från området samlats för att träffa Nobelpristagaren i kemi Jean-Pierre Sauvage. Sauvage fick i present ett porträtt av sig själv, ritat av eleven Denis Barova, 14, Rinkebyskolan.

Nobel 2016. På biblioteket i Rinkeby har skolbarn från området samlats för att träffa Nobelpristagaren i kemi Jean-Pierre Sauvage. Sauvage fick i present ett porträtt av sig själv, ritat av eleven Denis Barova, 14, Rinkebyskolan. © Nobel Media/Foto: Alexander Mahmoud

I ett framtida Nobel Center ska skolbarn kunna möta Nobelpristagare och deras verk. Det kommer både att finnas möjlighet att träffa dem och att bekanta sig med deras liv och upptäckter i utställningar.

I mångkulturella Stockholmsförorten Rinkeby har den här typen av möten ägt rum sedan 1980-talet. Varje år fördjupar sig några elever i Nobelpriset i allmänhet och litteraturpriset i synnerhet. I år deltar 15 elever i årskurs 8 i Rinkebyskolan i projektet. De har alla fått motivera varför de vill vara med.

Förberedelserna har pågått sedan augusti. I arbetet ingår bland annat att skriva tolkningar av årets litteraturpristagares texter och att illustrera dem. Eleverna läser också tidigare pristagares verk, utforskar övriga priskategorier och lär sig om Alfred Nobel. Det hela sammanställs i ett häfte som överlämnas till litteraturpristagaren under en stämningsfull eftermiddag med högläsning, luciatåg och tebjudning.

Det är roligt att träffa Nobelpristagare, man känner sig stolt och utvald”, säger eleven Emir Erdogan.

Mariama Sawaneh och Najib Gulaan vet vilket Nobelpris de själva skulle vilja få.

”Medicin. Om jag skulle komma på ett botemedel mot cancer skulle jag bli rikast i världen, och jag skulle rädda många liv.”

Alexander Mahmoud

Femton av Rinkebyskolans elever deltar i arbetet kring Nobelpriset. Foto: Alexander Mahmoud

”Fred”, kontrar Najib Gulaan. ”Det är väldigt ofredligt i mitt hemland Somalia, jag skulle vilja sätta stopp för det. Jag vill bara skapa fred överallt.”

Författaren Gunilla Lundgren startade projektet 1988 tillsammans med kulturvetaren Elly Berg.

”När vi började rådde det stor okunskap om flerspråkighet. Barnen ansågs vara ”halvspråkiga”. Vi ville lyfta flerspråkighet som något positivt och vi ville visa att Rinkeby inte var någon stackars förort med bara problem”, säger Gunilla Lundgren.

Ribban sattes högt redan från start. De skulle skapa ett häfte tillsammans med eleverna och överräcka det till årets Nobelpristagare i litteratur.

”Vi ville visa att barnen till och med kan läsa Nobelpristagare”, säger Gunilla Lundgren.

Sedan dess har elever i Rinkebyskolan fått möta inte mindre än 21 litteraturpristagare. I de fall pristagaren inte har kunnat komma till Rinkeby personligen, har någon i dennes närhet tagit emot barnens hyllning.

”I början av projektet frågar jag alltid barnen om de tror att någon i Rinkeby kan bli Nobelpristagare. I år ställde jag frågan i enkätform och alla svarade ”ja”. De här barnen har framtidstro och tydliga mål”, säger Gunilla Lundgren.

Att de har valt att jobba just med Nobelpristagare har mycket att göra med prisets internationella prägel. Gunilla pekar på att Nobelpristagare, precis som barnen i Rinkeby, ofta talar flera språk och har bott i olika länder. Beskrivningen passar även in på Alfred Nobel. Det faktum att han i sitt testamente gjorde klart att priset inte nödvändigtvis skulle gå till en svensk väckte stor uppståndelse när priset instiftades.

Alexander Mahmoud

Gruppen besöker även platser kopplade till Nobelpriset. ”Projektet gör att barnen får komma ut. Många av dem har aldrig varit i Stockholms innerstad”, säger Gunilla Lundgren. Foto: Alexander Mahmoud

”Jag berättar för barnen att vi ska vara jättestolta över att lilla Sverige har ett internationellt pris som vem som helst i hela världen, som gjort något för mänsklighetens bästa, kan få”, säger Gunilla.

Mötena mellan barnen och pristagarna är ofta starka. Gunilla minns särskilt när ungersk-judiska författaren Imre Kertész var på besök. Barnen hade läst ”Mannen utan öde” som delvis utspelar sig i koncentrationsläger.

”Under de här åren har jag aldrig haft ett judiskt barn i Rinkeby. Här finns många flyktingbarn som lever i hem där det finns en stor misstro mot USA och Israel. När en pojke berättade att han kände igen sig i texten eftersom han är kurd rann tårarna längs Imre Kertész kinder.”

Hon har många berättelser om hur betydelsefulla mötena är, inte minst för pristagarna. Svetlana Aleksijevitj tackade barnen för att de öppnat sina hjärtan för hennes berättelser och Tomas Tranströmer lät genom sin fru hälsa att elevernas tolkningar av hans dikter var några av de bästa tolkningar som han någonsin hört.

 

Text: Emelie Molinder